NEJ, jag är ingen jävla kott och pinn scout.

Jag är så OTROLIGT SUR, TRÖTT OCH HUNGRIG!

Och nu fick jag choklad av mamma.. och den var ÄCKLIG!

Har fått trettioelva tusen mail ifrån facebook för att mina kompisar bråkar över en bild jag lagt upp. Vafan, SUCKS FOR THEM om dem inte gillar den!

Och nu fick jag ett TILL MAIL! Kan dem inte bara sköta sina egna jävla liv!

Min mun gör ont som FAN för jag har fått nåt jävla sår så jag kan fan inte göra nånting!

Och det är nån ful liten cepe fjortis som loggar ut och in på msn hela tiden för att hon vill ha UPPMÄRKSAMHET!

ALLA vill ha uppmärksamhet!

.. Det jag egentligen tänkte skriva om var hur kul jag hade det på sjöscouterna.. men nu blev det inte så. Orkar inte.

Kul hade vi iaf.

Rapport från en skolgård

   De starkaste minnen jag hade från skolan var när det regnade. Du vet, ett sådant där regn som får en att vilja somna om på morgonen? Men när du var i skolan kunde du inte somna om. Då gav lärarna dig skarpa blickar och yttrade den beryktade kommentaren ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det var bara för oss barn att dra på sig gummistövlarna och gå ut till klätterställningen samtidigt som det stora fönstret avslöjade ett gäng fnissande lärare, delandes på en prinsesstårta.

   Nu var det min tur. Min tur att stå på andra sidan av det fönstret, från den sidan där jag tittade ut och inte in. Jag skulle praoa som lärare på min forntida skola BMS. Jag kan inte säga att jag var rädd, snarare förväntansfull. Men det är klart, de som en gång hade spänt ögonen i mig skulle jag nu stå bredvid mig som ”kollega”.

   Den första måndagen var uthärdlig. Det var såklart kul men jag hade glömt hur mycket skolbarn går!?”Ungar, vi ska till biblioteket. Ta på er kängorna för vi har hittat den efterlängtade boken – i Alaska!” Jag fick även lära mig hur man gör för att få bråkande barn att sluta kasta pinnar och inte gråta för att de fått en kotte i huvudet. Och räknandet av dem var även ett fint sätt att få lära sig ”2-4-6-8-10-12…” ordentligt. Behöver jag säga att mina fötter och ben värkte när jag kom hem efter min första prao-dag?

   Tisdagen. ”Andra dagen brukar gå bättre”? Haha, vilket skämt. Jag sprang omkring med 100 barn i en skog hela dagen mellan en massa olika stationer. Tack gud för den lillgamla Harald som tur nog gick att konversera med. Och Susanna som faktiskt mjuknade upp till ett leende när hon åkte på mig i rutschkanan.  Även Vidar och Ture, som av hela sitt hjärta lekte pirater och var tvungna att ”ta tillbaka nyckeln”, var uthärdliga. Sen måste jag ju medge att Danas och Andreas sång på hemvägen gjorde det hela en aning lättare…Vem försöker jag lura? På kvällen (trots dunkande ben och huvud) log jag åt deras fantasifulla sinnen så brett att jag trodde att jag skulle bli rynkig i förtid.

   Onsdagen var den första dagen där jag riktigt kunde slappna av. Nu hade jag ju nästan överlevt hälften och en förnuftig röst i mitt huvud förmanade mig om att ta vara på den tid jag hade, snart skulle den vara över.

   Torsdagen, näst sista dan. Den mest vanliga dan hittills. Bara en lugn, vanlig arbetsdag utan utflykter till världens ände. Så lugnt det kan bli med 200 barn samlade på ett och samma ställe. Just det, glömde jag att säga att jag fick laminera 29 sidor bokstäver? Det var en fin upplevelse. Känner du någonsin att du behöver skära dig på papper, bränna dig på maskiner eller få ont i ryggen så vet du vad du ska göra!

   Så kom den till slut, den sista av dem alla. Fredagen. Det blev faktiskt ett ganska fint farväl. Vet inte hur många kramar jag fick  av barnen – eller av lärarna som faktiskt verkade ha uppskattat min korta närvaro. Fick även ett otroligt fint armband av dem som jag med glädje tar på mig varje morgon. Den här dagen hade dem även bestämt att jag skulle få sluta klockan två. Stannade till klockan 5 – stängningsdags. Ska jag berätta mer om visat intresse?

   Trots att jag är otroligt nöjd med min praoplats var det något som störde mig. Lärarna.

Visst, de var jätteduktiga och rättade, höll ordning hit och dit. Men de tog inte vara på det de faktiskt fick göra. Umgås med barn. När vi var i lekparken t ex (lägg nu märke till att jag drar dem över en kam, jag syftar såklart inte på alla) så istället för att leka med barnen så satt de vid en parkbänk och fnittrade över en kopp kaffe. Under tiden hann 5 barn trilla och slå sig utan att de brydde sig avsevärt. Det var något som fick mina händer att knyta sig av ilska. Jag minns en liknande händelse när jag själv var yngre;

   Jag hade skrapat upp hela mitt knä på en sten och blodet rann längs mitt ben. Den blonderade dagisfröken tog fram ett litet, beigt plåster som hade passat till en lillfinger nagel som hon snabbt hittade i sin handväska. Allt detta för att hon så fort som möjligt skulle kunna ta sig tillbaka till lärarrummet.

   Dessa människor har utbildat sig för att under arbetstimmarna se till att barnen i vårt samhälle ska kunna få en trygg skolgång men istället spenderar de mer tid med kaffekoppen. Sen klagar de när Klara och Stephanie blir osams och förstår inte varför. Som lärare måste man vara närvarande och där när det händer. Annars kan man inte stå rätt upp och ner och hävda att man är ”värd en prinsesstårta till fikat”!

(och jag vet att man inte kan göra mellan rum och indrag men det blir annorlunda i Word format :'x)

Det luktar Ajax och Yes-diskmedel i hela huset.

Onsdag är städdagar :'x

Slutade extra tidigt idag, och det var nåt fel på vattnet i skolan.. nån förorening så.. om jag försvinner så är det vattnets fel ._.

Imorn är det nationellt prov numero deux. Jag var taggad. Inte längre.

Fick se alla läskiga rubriker som varit innan och det känns inte roligt alltså.

Hade tänkt skriva en krönika, är hyfsat bra på det, excusé moi. Men.. ja.. Nu blev det sådär jobbigt ._.

Ska till stan idag med J., A., Z., och S :'D Och Alex. Vi ska handla till vårt senior rum :'x Ska bli kul, men det kommer ta upp hela kvällen.. måste kanske åka hem lite tidigare. Pallar inte komma hem 23 och behöva gå upp i gryningen imorgon.

Drömde ingen mardrömm i natt iaf.

Min kära, älskade, lila mobils pin-kod är spärrad. Jag behöver en puk-kod snarast, jag använder min mobil dygnet runt.
Jag kollat på 3.se. Förtstår att jag måste vara medlem på 'mitt 3'. Meeen.. jag är inte medlem på 'mitt 3' så jag går till 'skapa konto'. Ser där att jag 'lätt kan skriva i mitt mobil nummer så skickas en puk-kod via SMS så att du kan logga in på mitt 3 så foooort som möjligt'.

HUR ÄR DET TÄNKT ATT MAN SKA KUNNA ÖPPNA SMS:et OCH LOGGA IN PÅ 'MITT 3' MED LÖSENORDET OM MOBILEN ÄR AVSTÄNGD!?

Hur lyckas man!?

 Jag har ett överdrivet bra sifferminne, jag är inte skapt för att glömma bort pin-koder! Nu måste jag leta igenom alla lådor på vinden efter kartongen jag fick min mobil i och DÄR ligger den magiska puk-koden som gör att jag kan använda min mobil igen!

"PIN-koden spärrad. Lås upp den med hjälp av PUK-koden från operatören och tryck sedan OK."

Det är bäst för pappa att han har nåt knep på hur man kan göra. Eller så får han ringa högsta chefen eller nånting för jag SKA HA MIN MOBIL!!

 Jag måste ringa till J. och S. ikväll! Om scoutmötet! Vi ska ju in till stan ffs!

Hur gör jag nu!? GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!