NU så har jag slutat tänka. Tack gode gud för det, jag höll på att driva mig själv till vansinne.

Var på sjöscout möte i 3h, jätte bra.. avkoppling kan man ju inte direkt säga att det är, men roligt! Seglade nästan hela tiden, det var jag och 4 killar på båten. Som vanligt då alltså. Dem är fruktansvärt roliga, för det mesta, så det brukar gå ganska smooth. .. Förutom när jag började sparka på J. och han försökte dränka mig 3 gånger.. eller när E. började kalla mig för "Oddå" för att jag säger 'ahmen åh då' ibland.. eller när J. skulle demonstrera piskrapp på mig.. eller.. näeh.. jag tror jag slutar där.

NU ska jag bråka klart med My, hon har äntligen tagit kontakt med mig. Sen sova (:

Oj vad jag har tänkt idag. Jag har bara tänkt och tänkt och tänkt och tänkt. Dem försökte lära mig om Kemi. Det gick inte, jag tänkte på något annat. Dem försökte lära mig matte, historia, svenska och samarbete. Det gick inte heller, jag tänkte på annat. Under en föreläsning försökte dem lära mig att man måste tänka på det man läser, pluggar för att komma ihåg något av det. Men jag kommer inte ihåg vad dem sa, jag tänkte på annat.

Det lilla jag minns är att om man har ett mål, hur orealistiskt det än verkar så kan man nå dit, bara man har rätt plan. Men vad spelar det för roll om man har en plan om man inte har något mål?

M. hälsade till mig genom sms från C. Jag fick en puss smily också. Jag bad honom att hälsa tillbaka men så fort jag hade sagt det så sa jag nej. Högt. Men jag tror inte att han hörde, eller i allafall inte förstod. Strax efter fick jag ett sms av O. där hon skrev att vi inte skulle räkna med M. på fredag, vi är tredjehandsvalet efter H.&F. och Mx.

Kommer ihåg nu att under föreläsningen så skulle man skriva upp ett mål man hade för att kunna sätta sig in i situationen. Jag kom fram till att jag inte har något mål alls. C. försökte hjälpa och sa att jag vill "göra en Peter Pan", nevereverland, och det är ju sant. Men jag tror hon menade att man skulle välja ett liiite mer realistiskt mål..

Sen skulle man skriva upp 10 personer som man träffar mycket om dagarna och reflektera över hur dem påverkar dig. Jag skrev inte upp några namn men när C. frågade så sa jag att jag skrivit honom. Han hade skrivit mig också.

Under tiden, när jag tänkte på annat, så kom jag att tänka på Per Nilsson, en av världens i särklass bästa förtfattare enligt mig. Man blir lite rubbad av hans böcker, historierna är i princip baserad på tankar. Och han skriver precis som jag tänker. .. antagligen jag och alla andra miljoner ungdomar, men fortfarande! Att han är nu över 50 år (vad jag vet) och tänker på samma sätt som "oss". Undrar om jag också kommer göra det när jag är 50 år. Vem kommer jag vara när jag är 50 år? Vad gör jag då? Kommer jag överhuvudtaget leva om 50 år? .. och så en massa andra läskiga tankar som bara sprudlar i mitt sinne.

     Jag tror jag kommer bli som min farmor, och jag hoppas verkligen det. Det skulle inte vara någon förlust, snarare en vinst. Vi är så lika, för det mesta, jag är som en modernare version av henne. Hoppas jag kommer få barn-barn som tänker det samma som mig. Kommer jag att få barn-barn? Kommer jag ens att få barn!? .. och så en massa andra läskiga frågor som jag inte vill ställa nu.

En gång i sjuan, eller åttan, så skulle vi skriva dikter i klassen. Men vi gjorde på ett annorlunda sätt. Vår lärare skrev upp en massa olika delar av en dikt på tavlan; ett substantiv, en känsla, en liknelse, en färg etc. och så skickade vi runt lappar i klassen för att bygga ihop en dikt tillsammans där alla fick skriva var sin del innan vi skickade vidare dem. Förstår ni?

Jag minns i allafall en stycke ur en av dem dikterna som jag tyckte blev så vacker och som jag kände igen mig i. Det var en liknelse, och den löd såhär; 

..som en duva i ett klätterträd...

En annan sak jag har tänkt på (säg något jag inte har tänkt på!?) är om saker kommer ta slut. Kommer musiken ta slut? Kommer luften ta slut? Kommer samtalsämnena ta slut?

Den första frågan är jag riktigt rädd för, vad händer när man inte kan komponera fler olika melodier längre? Ni kanske inte tänker på det lika mycket som jag men varje pop/rock låt som spelas på radio idag innehåller alla samma ackord. Jag blir ledsen av bara tanken. Men antagligen behöver jag inte oroa mig för det, så länge vi fortsätter vara lika uppfinningsrika som vi är idag så finns det väl ingen risk.

Och luften.. näeh.. den kan nog inte ta slut. Eller kanske. Vem vet? Inte jag i allafall..

Samtalsämnen har jag kommit fram till kommer alltid att finnas så länge vi människor har åsikter, och det kan jag nog garanterat säga att vi alltid kommer ha.

O. frågade mig häromdagen varför hon inte kan sluta tänka på C., fast hon är över honom för längesen? Jag sa att det var för att hon känner sig "ensam" och innan hon hittar någon annan så kommer hon alltid att tänka på de erfarenheter och minnen hon redan har. Hon blev tyst en stund och sen sa hon "varför har inte jag tänkt på det förrut?"

..och jag fattade inte riktigt. För mig var det uppenbart? Men jag vet inte.. det kanske är O. som är lite "små-blond" som hon själv säger. Men det tror jag inte, eller jo, ibland kan hon säga riktigt jävla korkade saker;

"Men.. Allsång på Skansen.. är inte det på Gröna Lund?"

Och ibland kan hon haspla ur sig såna otroliga visheter att jag bara gapar.

Och ibland kan hon säga så dumma saker att man bara vill gråta. Hon är som ett litet naturfenomen i sig.

Egentligen tror jag att jag vet vad jag har för mål. Men det har inget med "få så höga betyg som möjligt" eller "segla jorden runt" eller "bli första, kvinnliga general-ordförande i FN" att göra.

Det är ett ganska uppenbart mål egentligen, men jag tänker inte skriva det ändå. Jag tänker inte ens erkänna det för mig själv.

Nu ska jag fortsätta att läsa "Ett annat sätt att vara ung" som jag lånade idag på biblioteket. Gissa vem som har skrivit den? Innan dagen är slut så kommer jag ha druknat i mina egna tankar!

..kan man verkligen göra det?