Jag vet, jag har inte bloggat på fyra dagar men det har inte känns som att det är någon mening med det ändå så jag har bara inte gjort det. Men ändå har det hänt rätt mycket. Jätte mycket faktiskt. Jag träffade finaste Mt. som jag har saknat så inihelvete och när jag träffar henne så kan jag fan inte fatta att jag inte träffar henne varje dag hela tiden 24/7. Jag BEHÖVER ju dig!!!

Och sen i lördags träffade jag M. Damnit vad viktigt det vara att vi sågs. Hade saknat henne jätte mycket och hennes hund och hennes säng och hennes bror.. faktiskt! Gissa vad vi pratade om hela kvällen? Jo, O. Aha, vi i princip klagade på henne i ett antal timmar.. Det kändes lite konstigt men var så UNDERBART att få prata ut! Jag visste inte att M. kände samma sak som jag, men tydligen så var det så! Ha-lle-lu-ja säger jag bara.

Grejen med O. är att hon klagar. Hela tiden. 24 timmar om dygnet. 7 dagar i veckan. Och hon är en helt underbar person men ibland så driver hon mig, och nu uppenbarligen M. också, till vansinne! För hon klagar om helt obetydliga saker, som att hon måste städa på sitt rum, när hon inte fått låna en väska av sin mamma etc. och hon fiskar sympati hela tiden!

M. blir helt galen, hennes liv (ursäkta M.) suger! Hon mår dåligt! Dåligt dåligt! Men hon "klagar"/"ber om tröst" bara när hon behöver det, jag beundrar henne. Så när O. pratar i tre timmar om att hon har mycket läxor så vet jag hur M. bara vill skrika "vill du byta liv med mig eller!?". Och mig kväver hon. Ringer mig jag vet inte hur ofta och bara pratar och pratar och pratar.

Usch och fy. Vi vet inte hur vi ska lösa det här, men vi måste. Det funkar inte längre, det har gått överstyr. Så nu lever jag och M. lite dubbelliv, vi älskar O. men.. det är för hennes.. och vårt eget.. bästa..

Och i skolan går det.. typ bra :P

Mer detaljer senare (: