I den delen av Stockholm där jag bor är det här städerskornas tid. De som sliter hela morgonen med att städa, dammsuga och skura i våra hus. Kl. 13 får de gå hem under sitt paraply och röka cigaretten de har velat smaka hela dagen. Ibland undrar jag hur de mår, är det synd om dem? Jag tror inte det. Eller kanske, många har ju åkt långt hemifrån för att jobba här men.. ja.. jag vet inte.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort.

Ännu en underbar mobil bild. Det är jag (gråa skor), O.(vita skor) och M.(svarta skor). Även en bit av den hund jag älskar allra mest i hela vida världen<3

Nu är jag klar med historian! Woho! Lycka lycka lycka! Nu ska jag sova och imorgon bitti ska jag ha ett biologi prov jag inte pluggat en skit till! Woho! Underbart underbart underbart!

<3  

Tänkte ni på hur fula alla såg ut när ni kom ut till verkligheten? Man blev allt bra bortskämd under dem där två timmarna :P

Igår såg jag och Alex. en modell när vi skulle springa till Rigoletto för att köpa popcorn. Det var så uppenbart en modell att jag förstod det redan när jag först vara såg hennes ben, från knäna ner till marken. Hon var säkert två meter lång, perfekt smal och hennes ben var bokstavligt talat spiror. Hon hade på sig ett långt leopard mönstrat linne, svarta strumpbyxor och en kavaj. Hon måste har frusit något hemskt men vacker var hon. Blondy hår och ett perfekt format ansikte. Blev helt stum men när hon gått förbi och jag och Alex. kollade på varandra så mimade vi "modell!" med uppenbara läpp rörelser. Alex. sa att hon känt igen henne och att hon är jätte känd. Haha, en modell och en kändis samtidigt. Men vi kände oss ganska.. fula och ovärdiga att leva efteråt.. usch.. nu förstår man verkligen hur obetydlig man är, utseende mässigt, i jämförelse med alla vackra i världen.. hå hå jaja.. men man får väl stå ut med det ett tag till.

Lagade jätte god mat nyss, faktiskt, så nu är jag mätt och glad. Får se vad jag hittar på ikväll. O. frågade mig men träffade henne igår så jag orkar inte. Vill träffa några andra. Men vi får se hur det blir (: