Jag hade en dröm igår natt. Eller mardröm kanske man ska säga. Jag drömde att jag bara satt. I mitt rum. I mitt hus. Och gjorde ingenting. Jag bara satt där och ingenting hände. Jag träffade inga vänner, jag kände inga känslor. Allt hände utanför mitt fönster men jag tittade bara på. Jag hoppas att jag inte är en sån där som drömmer sanndrömmar men ibland är jag rädd för det.  

I den delen av Stockholm där jag bor är det här städerskornas tid. De som sliter hela morgonen med att städa, dammsuga och skura i våra hus. Kl. 13 får de gå hem under sitt paraply och röka cigaretten de har velat smaka hela dagen. Ibland undrar jag hur de mår, är det synd om dem? Jag tror inte det. Eller kanske, många har ju åkt långt hemifrån för att jobba här men.. ja.. jag vet inte.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort.