Vaknade, stängde av väckarklockan, tänker "nej, Johanna, din idiot, nu kommer du ju komma försent!", ignorerar mina egna tankar, somnar om, vaknar igen, kollar klockan, C. har ringt, ringer, han svarar, säger: ..oj.. du låter.. alltså.. du är fortfarande sjuk, va?, jag ger honom ett poäng, jag kokar té, pappa beordrar mig att stanna hemma idag igen, jag orkar inte börjar gråta utan lägger mig i sängen, stirrar upp i taket, lyssnar på allt som händer omkring, loggar in på msn och bestämmer mig för att jag fanimej ska vara inne hela dagen och prata med alla vare sig dem vill eller inte (jag vet, jag är ond, förlåt), planen spricker och jag spelar spel istället, lyssnar på musik, spelar spel, försöker sova, O. ringer, försöker somna om, somnar, O. ringer, blir irriterad och kan inte somna om, O. skickar en massa förlåt sms, jag svarar surt tillbaka, jag sover/lyssnar på musik/spelar spel, ser på Narnia med avbrott av annat, stirrar upp i taket, sover, C. ringer mig och undrar hur sjuk jag är, han berättar att dem lekte hela havet stormar i skolan, jag blir avundsjuk och längtar på något vis tillbaka till mitt barnsliga och överdrivet sociala gymnasium (passar jag in där eller vad?), tappat bort räkningen av tiden, O. skickar värsta seriösa "förlåt, det ska aldrig mer hända igen" meddelande på msn, jag svarar inte, inget mer speciellt händer, kollar febern, inte så hög, äter liiiite.. och nu är jag här!

Den här låten, Waiting for my real life to begin - Colin Hay, har jag lyssnat lite för mycket på. Min svaga kropp fick träningsvärk när jag var tvungen att klicka på 'bakåt' var femte minut för att höra den igen...

Och eftersom dumma nya "bloggplatsen" är helt störd så vet jag inte hur man lägger upp varken bilder eller videoklipp, KUL! (:

(NU har jag förstått hur det funkar, lyssna.)