"

(Krönika i Kristianstadsbladet 050222)

En ung flicka ringer till BRIS – hjälptelefon. Hon är nedstämd. Livet känns meningslöst. Hon tror inte att föräldrarna tycker om henne. De bråkar alltid. Hon vet inte om hon vill leva längre.

En annan tjej ringer. Hon berättar om mobbning. Hon berättar om hur fem killar och två tjejer har samlats runt henne. Hon berättar om hur de trycker upp henne mot väggen och tar stryptag på henne. Mobbningen har pågått länge. Någon har till och med gjort en hemsida på nätet som fyllts av elaka påståenden om tjejen.

Berättelserna är tagna ur Bris (Barnens rätt i samhället) årsrapport. Det senaste året har de fått 22 000 telefonsamtal och mejl från ungdomar, mest tjejer. Det är en skakande bild av Sverige som man får om man läser rapporten. Ändå är det långt ifrån alla barn och unga som mår dåligt som kontaktar BRIS. Mörkertalet är stort.

På ett år fick BRIS 1600 telefonsamtal eller mejl som berörde självmord. Det är en ökning jämfört med 2003 på 10%. Under samma tid ökade antalet kontakter om självdestruktivitet, till exempel unga tjejer som skär sig själva, med 40%. Dessa siffror behöver inte betyda att verkligheten på ett år förändrats i motsvarande grad, man ska alltid handskas försiktigt med statistik. Men oavsett detta så finns det anledning att fundera kring vad det är för liv unga människor lever i dagens Sverige.

Det finns annan statistik som talar samma allvarliga språk. På 10 år har andelen unga tjejer som tar antidepressiva mediciner ökat från två per tusen till 25 av tusen. Ungefär en procent av alla tonårsflickor drabbas av anorexi eller annan ätstörning, bland killarna är det en av tusen.

Ska det verkligen få vara så att alltfler unga mår dåligt? Tänk vilken tragedi för alla dessa drabbade och deras föräldrar. Och tänk vilken tragedi det är för samhället att så många ur det uppväxande släktet, de som ska forma vår framtid, mår så dåligt!

Man bör nyansera bilden. Att växa upp i Sverige idag är säkert alldeles underbart och fruktansvärt hemskt på samma gång. Att vara ung innebär att upptäcka och utforska och utvecklas. Detta att hitta sin nya roll i familj, kompisgäng och samhälle, innebär nya glädjeämnen, men också nya krav och bekymmer för en ung människa.

Det har nog i alla tider varit svårt att vara tonåring. Men frågan vi bör ställa oss är om det blivit värre. Har vi skapat ett samhälle som gör det ännu svårare att vara tonåring än vad det borde behöva vara? Jag tror att det kan vara så. Det handlar om samhällsklimat, värderingsförskjutningar, bristande framtidstro och vardagsstress.

Unga människor möter idag en värld med fantastiska möjligheter. Möjligheterna att vara sig själv, skapa sig en egen livsstil, att nå sina livsmål har kanske aldrig varit större än nu. Detta är inte ett problem i sig. Problemet är snarare att så få tänker på, att när världen runt omkring snurrar är det inte så dumt att ha ett rejält fotfäste. Det är där vi borde lägga kraften.

För några år sedan kom en barnpsykiatriutredning som var väldigt bra. Den kastades tyvärr i papperskorgen. Nu har vi istället långa köer till flera av landets BUP-kliniker. Att skära ner på barnpsykiatrin kan möjligen ge kortsiktiga besparingar, men vem kan tro att det är samhällsekonomiskt effektivt att låta människor stå i månadslånga köer innan man får kompetent hjälp? Och vem kan tycka att det är mänskligt?

En vanlig reaktion när det kommer larmsignaler om ungas situation är att skolan ska ta hand om problemen. Det spelar ingen roll vad problemet gäller, alltifrån fetma till dataspelsberoende, ska skolan ta ansvar för. Och visst är det så att skolan har ett ansvar. Men skolan kan aldrig ta huvudansvaret för att barn och unga mår bra. Kom ihåg att unga människor bara spenderar ungefär 15% av sin vakna tid i skolan. Utan tvekan måste skolan ta sin del av ansvaret, och ges en chans att göra det, men huvudansvaret måste finnas någon annanstans.

Det offentliga, politiker, skolan, BUP och andra aktörer ska göra sitt. Men till sist handlar det ändå om vad vi gör i vardagen som föräldrar, medmänniskor, grannar, släktingar, etc. Det handlar om vad vi säger och gör, ibland det vi inte säger och gör.

Till sist en sak som också kan ses som slutreplik i en debatt jag fört på denna sida den senaste veckan: Det blir inte lättare för en ung tjej i Sverige om hon, utöver all press ungdomstiden i sig innebär, dessutom hela tiden får höra hur folk ifrågasätter om hon ens ska ha rätt att vara i landet. Det borde en del människor tänka på.

Christer Nylander

Riksdagsledamot (fp)"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur det än kan vara något positivt så är det i alla fall beskrivningen av underbara NV3A:s framtida skiva! Shit vad mycket strul det har varit men nu ska det äntligen bli av. Och design-tjejerna fixade snyggaste skylten till skiv-kalendern så nu hopp...

Fan vad det svänger om den här låten. Mums, tyvärr så fattar jag inte den här moll grejen. I refrängen tycker jag iaf. att den borde gå i dur. Det känns liksom som att de spelar fel. Eller vad säger ni, musik-förståsigpåare? Får väl helt enkelt gör e...

  Får ingen luftBlir knuffad runtJag dansar men jag känner ingenting allsAllt går för fortDom andra drogAndas, andas men det är för varmt Jag är för fullDu är för ungJag ser dig prata med hör inte ett duggLetar mig utBlinkande ljusAndas, andas...

  Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna digOch jag kan inte skilja på om jag vill vara med digOch jag kan inte skilja på om jag vill bli av med digOch jag kan inte skilja på om jag vill skada digMen du om någon borde förstå att man inte gör ...