Jaahapp . Då tog det väl slut då. Återträffen tog slut. Somamren tog slut. Lovet tog slut. Stämningen tog slut. Humöret tog slut.

Vad kommer nu då?

Jo, den stora höst deppen.

Jarg brukar älska hösten. Bara tanken på en bra bok/film, filt, varm choklad och mysigt sällskap får mig att rysa va välbehag. Men nu känns det så dött.

Sista året på skolan som jag älskade innan sommaren. Sista året med klassen jag tyckte om. Sista året i samma klass med en person som jag faktiskt hellst skulle vilja spola ut ur mitt liv fast denne tror vi är bästa kompisar (komplicerat där .. ). Jag måste faktiskt tillbaks dit. Till helevetet. Typ. Jag måste gå dit och le och vara glad och säga "hur mår du" och "kul att se dig" och "jag har saknat dig" fast man egentligen bara skulle vilja klippa till människorna.

Sen ska jag söka till gymnasium och komma in på något bra ställe och plugga stenhårt så betygen blir bra. Sen bli det nationella prov och plugg plugg plugg och sommar med en massa jobb och sen ett gymnasium med mera plugg plugg plugg och börja jobba mera, fylla 16, börja köra bil, bli myndig, ta körkort, försöka hitta någon att leva mitt liv med, jobba, gå ur skolan, läsa vidare, plugga plugga plugga, skaffa ett bra jobb och en fin kariär. Lyckas. Jobba jobba jobba. Gifta mig med någon reko kille som inte lämnar mig för en snygg 28 åring när jag är dammig som en gammal hylla. FLytta in i villa, betala räkningar och skatt, skaffa barn, torka snorungarna på alla möjliga ställen, jobba jobba jobba, vara glad och positiv, bli äldre och äldre, barnen flyttar ut, bli mormor, jobba, gå i pension, gunga gungstol och lösa korsord och säga "allt var bättre förr" och alla runt omkring mig dör och sen ligger jag inom kort själv där på dödsbädden och tänker "varför jag i helvete left mitt liv som jag gjort!?".

Jag vill verkligen inte att det ska bli sådär. Okej, nu kanske jag överdrev min tidiga bitterhet en aning. Men faktiskt, 99% av allas liv här på jorden ser ut så här.

Det enda vi har är ungdomen och det är precis den som sakta håller på att rinna ur mina händer som sanden i ett timglas. Så känns det iaf.

* sucka *

"Ingen förstår, hur dåligt jag mår"

( Zazoo i lejonkungen. Stor man det där.)

Nej.. jag pallar verkligen inte.