Svenska läxa, argumenterande inlägg till en tidning. Läsa?

Mycket snack och lite verkstad

Jag vet inte hur mycket mer jag klarar av. Varje gång jag sätter på radion, varje gång jag sätter på TV:n, när jag öppnar tidningen. Varje dag, samma sak.”Vi behöver…”, ”vi borde…”, ”vi ska…”, ”det finns hopp…”. Jag vet att du märker det med.
 – Vi måste rädda miljön.
Min fråga är när ska vi skrida till handling? Det är som att vi lever i vår egna lilla bubbla där vi så lätt kan utesluta det som händer omkring. Alla måsten och borden och löften rör inte oss.
Uppdraget vi har framför oss är som den där punkten på ”att göra listan” som man aldrig riktigt orkar t a itu med. Den är lättare att bara ignorera och skjuta undan med ett lättsamt ”jag gör det sen”.
Ett ”sen” som borde vara ett nu.
”Men miljöhotet påverkar ju inte mig, jag kommer vara död när det där ändå händer!?” ”Det spelar väl ingen roll om jag gör någonting, de där fabrikerna i USA förstör allt ändå!?” ”Miljöförändringar är naturliga, varför skulle vi oroa oss för det nu!?” ”För mig gör det inget med lite varmare breddgrader, bara skönt att slippa ha så mycket kläder!?”
Ursäkterna är många. Många och tragiska. Jag önskar att ni förstod vad det verkligen är ni säger, hur fel ni egentligen har. Du kanske kommer att vara död men vad händer med dina barn och barnbarn?  Vi tillsammans släpper ut mer koldioxid än fabrikerna i USA, dina insatser kan göra mycket.  Miljoförändringar har skett förut, ja, men det har varit över tusentals inte bara ett århundrade. Det som händer nu är en reaktion av denna extrema industriella revolution som vi tydligen inte varit mogna att hantera. Och visst är det skönt med lite värme för dig, absolut, men hur mår isbjörnarna utan hem på Antarktis is? Hur mår det arter som sakta dör ut lämnar gapande hål efter sig i näringskedjan? Vad tror du om fiskarna som sakta kvävs i det syrefattiga vattnet?
Du måste, om inte för dig så gör det för framtiden och din omgivning, djuren och växterna, din planet. Snälla, gör det inte sen. Gör det nu.

Hej, jag vet, ni trodde jag var död, det trodde jag med men nej nej, min underbara förbannade laptops helvetes skit ville inte samarbeta utan la av. MEN MIN OTROLIGA INTELLIGENS ÅTERUPPLIVADE DEN! ..eller typ. Jag lyckaes (lyssna på det här) koppla in en extern skärm och aktivera den så att jag kan använda laptopen utan att behöva ..euhm.. sitta med ficklampa och tyda bokstäverna.

Nej, nu ska jag göra läxa och återuppliva mitt liv på fejsbook. Och spela piano. Hörs!