Dem här låtarna har O. visat mig och hur mycket det är tar emot att säga så tycker jag att dem är helt underbara, ví har en liten knivig musik situation hon och jag. Men jag älskar dem. Det är dem jag går omkring och nynnar på hela tiden. Så om ni ser någon som går omkring, sparkar i löven samtidigt som hon har huvudet i det blå och nynnar på "I'm weeping, both honey&milk" så kan ni nog vara ganska säkra på att det är jag.

Ja.. nu är det så att jag funderar på att radera den här bloggen (omg!) och starta en ny.

Dels för den här reklam grejen och för att det är trevligt med lite förrändring.. snyggare layout etc.

Önskar jag kunde invertera den här bloggen så att inte alla inlägg och söta kommentarer går förlorade. Vill liksom ha kvar dem händelserna ned skrivna... och så fina kommentarer kommer jag nog aldrig att få igen så..ja.. lika bra att ta vara på dem också...

Har redan skapat en ny, faktiskt! På bloggproffs. Har börjar skriva.. ni vet.. om jag har nånstans att skriva på så gör jag det.

Dagens projekt går ut på att fixa det sista i mitt rum och ringa O. lite senare. Min plan är att vi ska sätta oss på en café i gamla stan och bara sitta där, snacka skit och dricka latte hela dagen samt titta på regnet utanför. Det känns som en perfekt dag för det. Men, jag ska i alla fall börja med "en stadig frukost".. och det betyder mer än att dricka té och tugga tuggumi..

Tack Alex. för att du visade mig det här bandet<3

Var var vi senast i mitt liv? Fredags? Just det.

I lördags var jag hemma, pluggade och gick till O. med V. och Em. Jag tycker inte om hur O. beter sig när hon umgås med andra.. som om hon hela tiden måste bevisa någonting. Vilket ingår i att trycka ner mig med jämna mellanrum. Det pinsamma är att alla andra också märker det och lider med mig. För det mesta suckar jag bara och går där ifrån, att förklara för henne är som att berätta för en lättretad unge att man inte får kasta glassen på marken för då kan  man inte äta den sen.

Söndagen gick ut på att studera flitigt, skruva ihop skåp och spela gitarr.

Och idag, måndag, har varit en väldigt bra dag trots att den typ.. sög. Jag vet inte riktigt varför. Glömde gympakläderna imorse och sprang hem på lunchen för att hämta. Jag fick inte i mig någon mat och kom försent till matten. Sedan på idrotten behövdes knappt kläderna.. Men jävlarimej vad bra dagen har varit ändå. Och imorn är det 3h matteprov, det är inte ens NP!? Jaja.. jag kan ju inte få mer än IG, jag och K. hoppas för min skull på ett svagt IG och inte IG+. Annars kan det ju bli lite svårt att komma ikapp sen...

Och imorn är det orjentering.. woho! Ja, jag har med mig kompassen Fanny! .. men ingen fungerande mobil.

Jag saknar er, en massa. Tack för att du visade mig den här låten M., jag har lyssnat på den lite för mycket. Men du har rätt, den är EGENTLIGEN inte vår musik smak<3

http://www.dn.se/insidan/jag-vagrar-vara-fortryckare-1.967509 sånt här blir jag jävligt äcklad av.

Vaknade, stängde av väckarklockan, tänker "nej, Johanna, din idiot, nu kommer du ju komma försent!", ignorerar mina egna tankar, somnar om, vaknar igen, kollar klockan, C. har ringt, ringer, han svarar, säger: ..oj.. du låter.. alltså.. du är fortfarande sjuk, va?, jag ger honom ett poäng, jag kokar té, pappa beordrar mig att stanna hemma idag igen, jag orkar inte börjar gråta utan lägger mig i sängen, stirrar upp i taket, lyssnar på allt som händer omkring, loggar in på msn och bestämmer mig för att jag fanimej ska vara inne hela dagen och prata med alla vare sig dem vill eller inte (jag vet, jag är ond, förlåt), planen spricker och jag spelar spel istället, lyssnar på musik, spelar spel, försöker sova, O. ringer, försöker somna om, somnar, O. ringer, blir irriterad och kan inte somna om, O. skickar en massa förlåt sms, jag svarar surt tillbaka, jag sover/lyssnar på musik/spelar spel, ser på Narnia med avbrott av annat, stirrar upp i taket, sover, C. ringer mig och undrar hur sjuk jag är, han berättar att dem lekte hela havet stormar i skolan, jag blir avundsjuk och längtar på något vis tillbaka till mitt barnsliga och överdrivet sociala gymnasium (passar jag in där eller vad?), tappat bort räkningen av tiden, O. skickar värsta seriösa "förlåt, det ska aldrig mer hända igen" meddelande på msn, jag svarar inte, inget mer speciellt händer, kollar febern, inte så hög, äter liiiite.. och nu är jag här!

Den här låten, Waiting for my real life to begin - Colin Hay, har jag lyssnat lite för mycket på. Min svaga kropp fick träningsvärk när jag var tvungen att klicka på 'bakåt' var femte minut för att höra den igen...

Och eftersom dumma nya "bloggplatsen" är helt störd så vet jag inte hur man lägger upp varken bilder eller videoklipp, KUL! (:

(NU har jag förstått hur det funkar, lyssna.)